painted Den forlorade sonens aterkomst in1882  Related Paintings of Axel Kulle :. | i eidhuset | Coming out of Church | Judith and Holofernes | Bathers | View from Mount Merino near Hudson |
Related Artists:
julian alden weir
American Impressionist Painter, 1852-1919 .American painter. He studied with his father Robert Walter Weir, a landscape painter of the Hudson River school, at the National Academy; and with Görôme in Paris. He was one of the earliest American impressionist painters. Subtle gradations of light and tone characterize his work. He was a founder of the Society of American Artists (1877), a member of the National Academy (1886), and its president (1915 C17). When the Ten American Artists formed a separate group (1898), he joined them. His works include Idle Hours, The Green Bodice, and The Red Bridge; a portrait and Autumn ; and Midday Rest in New England.
Marc Charles Gabriel Gleyre
Charles Gleyre (full name Marc Gabriel Charles Gleyre) (Chevilly, Vaud canton, 2 May 1806 - 5 May 1874), was a Swiss artist. He took over the studio of Paul Delaroche in 1843 and taught a number of younger artists who became prominent, including Claude Monet, Pierre Auguste Renoir, Alfred Sisley and James Abbott McNeill Whistler. Self portraitHis father and mother died when he was eight or nine years of age; and he was brought up by an uncle in Lyon, France, who sent him to the industrial school of that city. Going to Paris in his late teens, he spent four years in intense artistic study. The following four years Gleyre spent in meditative inactivity in Italy, where he became acquainted with Horace Vernet and Louis Leopold Robert; and six years more were spent wandering in Greece, Egypt, Nubia and Syria. At Cairo he was attacked with ophthalmia, or inflammation of the eye, and in Lebanon he was struck down by fever. He returned to Lyons in shattered health. On his recovery he proceeded to Paris, and, establishing a modest studio in the rue de Universite, began carefully to work out the ideas which had been slowly shaping themselves in his mind. Mention is made of two decorative panels Diana leaving the Bath, and a Young Nubian as almost the first fruits of his genius; but these did not attract public attention until much later, and the painting by which he practically opened his artistic career was the Apocalyptic Vision of St John, sent to the Salon of 1840. This was followed in 1843 by Evening, which at the time received a medal of the second class, and afterwards became widely popular under the title Lost Illusions. It depicts a poet seated on the bank of a river, with his head drooping and a wearied posture, letting his lyre slip from a careless hand, and gazing sadly at a bright company of maidens whose song is slowly dying from his ear as their boat is borne slowly from his sight.
hedvig eleonoras
Hedvig Eleonora av Holstein-Gottorp, född 23 oktober 1636, död 24 november 1715, var svensk drottning och riksföreståndare, dotter till Fredrik III av Holstein-Gottorp och Marie Elisabeth av Sachsen och gift i november 1654 med Karl X Gustav. Hon var med honom i Polen 1656 och i Danmark 1658. Hon var Sveriges drottning i sex år, men de facto "första dam" till sin död 1715, i femtiofem års tid. Hon blev änka 1660 och levde som änkedrottning i ytterligare 55 år. Kung Karl II av England friade till henne något år efter makens död, men hon tackade nej, med den formella motiveringen att hon önskade vara sin döde make evigt trogen. Hon satt i förmyndarregeringarna för både sin son Karl XI och sin sonson Karl XII, 1660-1672 samt 1697, och sedan i rådet 1700-1713, men hade i verkligheten aldrig så mycket att göra med politik, utan var nöjd med att formellt presidera över regeringen och hovet som monarkins symboliska överhuvud och representant. Hon stödde dock den profranska och antidanska policy som fördes av regenterna. Hennes son var djupt beroende av henne i hela sitt liv; då han blev gammal nog att sitta med vid regeringens sammanträden, talade han inte direkt till ledamöterna, han viskade i stället vad han ville veta till riksänkedrottningen, och Hedvig Eleonora frågade sedan regeringen med hög röst vad han ville veta. Då sorgeperioden formellt bröts år 1663 var hon värdinna för omfattande festligheter, och det var i hennes namn Sveriges första fasta teater öppnades i Stora Bollhuset och Lejonkulan 1667. Hedvig Eleonora, "Riksänkedrottningen", hade en dominant och temperamentsfull personlighet och dominerade det svenska hovet totalt fram till sin död. Även efter sin sons giftermål 1680 och fram till sin död 1715 var hon den verkliga drottningen och behöll sin position som "första dam"; sonen kallade henne "drottningen" och sin fru för "min fru". Under stora nordiska kriget var hon 1700-13 representant för kungen, men intresserade sig inte heller nu mycket för politik- vid audienser för utländska sändebud kunde antingen "moltiga" eller gapskratta åt dem. Hon intresserade sig för kortspel och arkitektur. Hon kunde spela kort till inpå småtimmarna. Drottningholms slott samt Strömsholms slott påbörjades av henne. Vid båda slotten lät hon anlägga stora parker i tidens stil.